3 norska äventyrsgiganter

 Fritjof Nansen (1861-1930)

Fritjof Nansen gjorde sin första upptäcksresa 1882 till Grönland och sex år senare korsade han ön på skidor för att undersöka inlandsisens utsträckning. 1893 seglade han skeppet Fram norrut till Arktis och nådde med hundspann inte ända fram till Nordpolen men längre norrut än någon tidigare gjort.

Efter första världskriget var han funktionär i Nationernas förbund och ansvarig för flyktingfrågor, där han tog initiativ till Nansenpasset. Han fick Nobels fredspris 1922.

Roald Amundsen (1872-1928)

Roald Amundsen var 1903 den första som seglade Nordvästpassagen mellan Stilla Havet och Atlanten. Han var den förste som nådde både Nord- och Sydpolen (amerikanen Robert Edwin Peary var först på Nordpolen). Han var bland de första att använda luftballong och flygplan vid polarforskning och det var vid en räddningsaktion efter en flygolycka i närheten av Björnöya som Amundsen i juni 1928 försvann. Under första världskriget kritiserade han det tyska ubåts-kriget hårt och lämnade tillbaka en utmärkelse han tidigare fått av den tyske kejsaren.

Thor Heyerdahl (1914-2002)

Thor Heyerdahl gjorde sin första Polynesienexpedition 1937-38. Han menade (i motsatt till den etablerade forskningsvärlden) att Polynesien kunde ha befolkats från Sydamerika istället för Asien och för att bevisa detta genomförde han Kon-Tiki expeditionen med start i Peru den 28 april 1928. 101 dagar senare nådde han Polynesien. Senare fann han vid sina expeditioner till Galapagos och Påskön spår efter sydamerikanska kulturer. Dock visar DNA-tester från 90-talet att polyneser har mer gemensamma drag med asiater än med sydamerikaner. Han vann 195i en Oscar för dokumentären om Kon-Tiki expeditionen.